fogdrunksea

backdrunk or otherwise known as hungover

dagen efter en asgrym fest brukar bli lite segstartad men den här var riktigt mysig faktiskt. faktumet att vi delade en 120 säng på 4 personer hela natten kanske gjorde så att starten blev lite tidigare än vanligt. dagens händelseförlopp såg hur som helst ut som följande; 

när det blivit lite liv i oss tack vare hunden greta fick petronella lite morgonpussar.

och sandra fick lite morgonmys. skönt att bara få ligga kvar i sängen med vettig anledning.

men det blev dags att kliva upp, äta och gå hem till sandra för att städa. hittade färgglada kaktusar.

även lite aloe vera växter. de var tvungen att vattnas.

blev även till att duscha lilla bernard som någon gång under kvällen hade fått en dos vax i huvudet.

packade ihop mina saker och fotade snabbt en vägg hemma hos sandra innan det blev dags att åka. tog tåget tillbaka till hemstaden men var med om lite unexpected detours i form av en oväntat trip till göteborg och en dyr bussresa.

sleep all day and party all night

ett avbrott skedde i vardagen då jag blev bjuden på 20-års fest i värnamo av en fin vän jag inte sett på 6 månader och lite såhär såg det ut;

presenter skulle medtages och jag köpte med mig "pick-your-nose" muggar och minimaränger.

en 2 timmars bussresa senare fick jag blåsa upp ballonger. lagom ont i kinderna och käkarna hade man efteråt. men det var det värt. 

som tur är hade jag hjälp från sandra. vi båda motiverade varandra till att fortsätta trots smärtan.

deras köksvägg bestod förövrigt av en griffeltavla med lite lars winnerbäck citat överallt.

klockan slog 8 och det blev dags för födelsedagsbarnet petronella att sätta sig så att vi kunde sjunga innan hon öppnade presenter.

allt som allt så var hon en mycket nöjd tjej med 3 hela vinflaskor.

let the drinking commence och ungefär här började alla dela upp sig i grupper runt om i huset.

vi började i köket. michelle, sandra och jennie var posersugna. jag och jennie lyckades någon gång efter denna bild armbrottas också.

flyttade ut oss till vardagsrummet och hade ännu trevligare med en massa, fram tills då, totalt främmande människor för mig.

började med snurra flaskan sanning och konka style. det bjöds på lapdance och kyssar och dansar mot krukväxter to say the least.

denna snygga bild avlsutade kvällen sisådär runt 3 tiden. grym fest, som vanligt. tack för denna gången värnamo, i promise i will be back.

who knew education could be fun?

spårvagn vidare mot melbourne museum, som såg ut som följande; 

lite undangömd i en park men var stort utmärkt på kartan. tur att man kan läsa stadskartor då.

gick in och bemöttes av bläckfiskar i burkar. samma sak i london. tror vi har en thing going on. 

djurskelett blev också en såndär grej som jag hakade upp mig väldigt mycket på och drogs till.

as i said. här var saker och ting utmarkerade dock för utbildningssyfte. det var mindre kul.

nästa section var djur replicas. vände man sig 360 så hade du djur på alla sidor. mäktigt ändå.

jag som redan är rätt liten kände mig genast mycket mindre i det här rummet. men spenderade mina fair share av tid vid skärmarna för att läsa lite fakta om nästan varje djur. det var det värt.

lite stenar och mineraler som annars brukar vara tråkiga blev genast fina och intressanta.

sist men inte minst fanns det tydligen en massa djur i burkar. spindeln gjorde mig livrädd och väldigt äcklad samtidigt. det fick avsluta mitt besök där. var tvungen att gå ut och ta lite luft. men damn vilket museum. besök!

learning a little culture

efter att ha spenderat någon timme i luften kom jag ner på marken igen. några steg bortåt hamnade jag på immigration museum; 

där pågick det en utställning med "west africa". blev lycklig innan jag ens hade gått in. 

det började med fertilitetsstatyrer. de sägs öka sexlivet. kanske något man borde införskaffa?

fortsatte mot ceremonimaskerna. hade inte haft något emot att ha de hemma på väggen alltså.

dansstatyterna stod och väntade näst. kände mig lite inspirerad till att dansa när jag gick förbi.

ännu mer statyer, men dessa hade inte större innebörd vad jag minns. men vackra var de.

lite traditionella trummor fick avsluta den utställningen. gick vidare upprymd, danssugen och fundersam över vart man skulle kunna köpa fertilitetsstatyrer. nog sagt.

nästa del handlade om hur britter blev australenare. såhär såg det ut ombord i deras sovsalar.

sedan var de såklart tvungen att ha lite information, vilket de fick i form av en emigreringstidning.

det fanns vykort som de hade skrivit, men som blivit lite "uppdaterade" och läslig så att säga.

alltihopa avslutades med ett väldigt uppiggande men samtidigt väldigt deprimerad faktum. tror det var skorna som gjorde det. och det var museum nummer 1.

from a different perspective

errövrade melbourne bit för bit. idag var dagen då jag såg staden ifrån en annan vy än marken;

korsade broar och hamnade på andra sidan yarra river.

hamnade vid eureka skydeck som är melbournes högsta byggnad. 88 våningar och jag skulle upp.

för där uppe möttes jag av en utsikt som inte var att leka med. som om det inte fanns något slut.

kände att citatet "life is not measured by the number of breaths we take but by the moments that take our breath away" passade helt klart in här.

men den mest slagkraftiga utsikten måste ändå varit över skyskraporna och höghusen. jag satt säkerligen där uppe med mitt kaffe och min kamera i någon timme. rekommenderas absolut.

10 reasons to why i love melbourne

efter en vandring i mina gamla områden tog jag tåget in till melbourne stan och åh. blir bara mer och mer förälskad i denna stad. anledningarna är följande;

1. att när man kliver av tåget blir man bemött av två barfota irländare som spelade folkmusik.

2. att man går ut från tågstationen, över gatan, vänder sig om och bemöts av hela flinders street stations mäktighet.

3. att det fanns fler gatumusikanter men att de utmärkte sig med kimono och cowboyhatt på sig istället.

4. att det ligger demonstranter på marken i protest mot kriget i afganistan och övervåldet som används.

5. att det finns god mat som inte kostar hela skjortan utan bara några småpengar.

6. att min finaste barndomsvän Erin finns i denna stad. bara det liksom.

7. att det finns en backpackersbar lite undangömt och vid namn bar nothing.

8. att inuti baren är stämningen så mysig och nästan lite gammaldagsfranskt.

9. att man fick 6 stycken drinkar för 20 dollar (150 kronor) och förstod namnet på baren.

10. att gå tillbaka till tåget lite salongsberusad i tshirt klockan 2 på natten och skrika ord som bland annat "cockalot" på gatorna bara för att man kan. only in melbourne.

a trip down memory lane

medan erin hade skola i några timmar tog jag mig upp tidigt på morgonen och kickstartade hjärnfabriken. att memorera min skolväg var inte det lättaste; 

hittade till första riktmärkte iallafall. "edithvale wetlands and bird hide" skylten gömde sig.

en massa mossa hade lagt sig ovanpå vattnet också. lite misskött men ändå så magiskt.

kom fram till min gamla gata där jag säkert satt och betraktade skylten en halvtimme för att försöker överkomma  chocken att jag faktiskt stod på samma plats som jag lekte för 9 år sedan.

att gatan hade mer träd var det första jag la märkte till. men annars hade ingenting annat förändrats riktigt. bara människorna inuti husen isåfall. skrämmande egentligen hur tid kan stå still.

tog de få steg fram till vårt gamla hus. och där satt jag. i all min stillhet. huset vi flyttade in i, och sedan ifrån. huset som bär med sig tusen minnen. huset med stort h, helt enkelt.

några gator neråt fanns min barndomslekplats också. vet inte hur många timmar jag lekte här.

hittade också min gamla lågstadieskola som jag faktiskt fortfarande har kvar skoluniformen ifrån.

och sen en av mina favoritlekplatser på skolgården. här spenderades också x antal både skoltimmar och fritidstimmar. kanske inte så intressant för er att se men jag kan säga att det var en "blast from the past" för min del.

a change of scenary

efter 9 års ivrig väntan så tog jag mig tillbaka till staden, till min barndomsstad, till den hittills bästa staden i världen - melbourne förstås;

nanna tog mig till buss stationen som låg i stan. är fortfarande förvånad över varför jag hade på mig den fulaste hatten jag kunde hitta. men vad gör det? jag skulle faktiskt till melbourne! boo-yah.

tog en fireflybuss i 14 timmar mellan adelaide och melbourne. ganska sjukt lång tid.

rusade iallafall förbi en massa vacket landskap så för min del gjorde det inte så mycket.

första stoppet var i tintinara där det inte fanns mer än höbalar folk målat på och en besinmack.

nästa stopp, och där dagens lunch skulle ätas, var ett ställe vid namn Nhill. en inbjudande park och en god lunch senare så var vi på väg igen.

plötsligt var vi halvvägs och jag hann ta en snabb och småsuddig bild ut igenom fönstret som bevis.

det vackra landskapet fortsatte. tror jag spenderade galet många timmar bara igenom att stirra ut.

till slut kunde man skymta staden igenom taggtråd. mitt hjärta hoppade över ett slag ungefär här.

nådde slutstationen för att sedan behöva byta till ett tåg mot edithvale (mina gamla hemtrakter) för att komma hem till min kompis. här gömdes och glömdes kameran då jag var alldeles för upptagen med att hitta platformer och ha ett kärt återseende.

victor harbour

Nanna och jag bestämde oss för att komma ifrån huset lite. det blev därmed en tur till victor harbour och granit island, som är känt för sina pingviner;

när vi kom fram var det marknader överallt som sålde lite annorlunda trämöbler.

kom fram till bron man var tvungen att passera för att komma över till andra sidan.

den kunde man välja om man ville promenera eller åka med en häst-och-vagn. vi gick förstås.

och det var tur det för vattnet var helt klart värt att gå och stirra på längs vägen. så vackra färger.

sedan kom vi fram till själva ön.

och som sagt så är det lite känt för sina pingviner. det fanns graffitivägar, övergångsställen, stenstatyer och det ena och det andra. lite överdrivet kanske men äsch. vackert iallafall.

här är då alltså övergångsstället som pingvinerna använder eller något. två tummar upp för det.

en 5 kilometers vandring runt ön senare och vi satte oss vid en klippa där vattnet slog emot stenarna något så våldsamt mycket. vi fick till och med i ansiktet.

kom tillbaka till början och satte oss i en park med lite lunch. det var tydligen en "memorial park" där det stod lite kors och namn och skyltar. fint sätt att hedra de som varit med i alla krig. och så var det med den dagen då!

for christ or christies sake.

jag och nanna fick agera barnvakt åt både chloe och bella några gånger. på grund av rastlöshet och strålande väder kombinerat så gick vi till christies beach, som ligger 5 minuter hemifrån min nanna (winning);

bella var väldigt skepisk till vattnet i början. nanna tillät henne att blöta ner tassarna först.

chloe var nöjd tjej och bella en mycket nöjd hund. med andra så var det nöjda miner all around.

bella lärde sig konsekvenserna av att sniffa på vatten och sedan sand. så lite rengöring krävdes.

hittade lite sandsäckar som surfarklubben lagt dit. anledningen till varför har jag totalt glömt bort men de var mosiga som sjutton och kändes läskiga under fötterna.

en familj vi stötte på erbjöd sig att fota oss. de verkade snälla så de fick min kamera och vi poserade.

innan vi vandrade hemåt igen efter en lång promenad fick vi till slut ner bella i vattnet.

kunde dock inte bedöma om hon var mest var nöjd eller missnöjd. mest blöt tror jag. och där var christies beach!

it's all about the bay, baby

graderna klev bara mer och mer att det till slut blev dags för stranden. jag och jae bestämde oss för att glenelg beach, aka "the bay", fick bli första stranden på agendan; 

tog mest detta kort för att komma ihåg vart vi parkerade. den hjälpte inte men den blev fin iallafall.

kom fram till "the promenad" där det fanns en massa lyxvillor med lyxbåtar. avundsjuk much?

tog oss neråt till stranden för att gå barfota i sanden. behaglig värme i vattnet och magiskt utsikt under "the pier" - eller som vi australenare kallar det "the jetty". 

råkade för övrigt nästan trampa på en bläckfisk. en död sådan dessutom. tog kort på den istället.

en himla lång promenad i stranden senare vandrade vi uppåt igen och såg finaste skylten.

den ledde oss till en hel gångväg fyllt med minnestegelstenar dedikerade till avlidna människor.

satte oss ner på några stenar efteråt för att vila fötterna en stund. plötsligt hade en timme gått.

fortsatte vandra och allting vi passerade hade havstema, vilket kanske inte är så konstigt.

en båt som hamnat mellan två byggnader. casual weekday? 

och avslutar med lite pingviner. tror det var ungefär 30 grader varmt förresten. och det här var alltså i oktober. älskar värmen och klimatet. boo-yah. och det var alltså strand ett. tusen to go.

barbeque australian style

värmen började ta sig och det blev dags för första utomhus barbequen;

skulle göra egengjord coleslaw och salladen bestämde sig för att lägga sig i formen av australien.

men när grillmaster markus skulle börja bestämde sig chloe för att det var dags att busa istället.

dock tröttnade hon snabbt på det och började dansa för mig. pyttesmå jazzhands far och flängde.

till slut bjöds det äntligen på mat. det blev pizzawheels, kycklingvingar, potatis, kött och sallad.

släkt och vänner hade samlats. här är jag och min fantastiska nanna som jag saknar jättemycket.

jag och finaste jae som mest satt och pussades hela kvällen. honom saknar jag också jättemycket.

det var meningen att jag, min ena faster och kirstie skulle hamna på en och samma bild. men med en 9-årig bakom kameran blev det so and so.

men sedan började festen på riktigt. det är såhär vi gör det i australien. en shot och en öl. samtidigt. dopey fick vara först. sedan gick vi laget runt. cause caring is sharing?

jae och dopey var de enda som faktiskt hamnade på bild. camerashy much?

det spårade dock ur rätt snabbt för dopey som gjorde helgalna saker. mot slutet av kvällen fick jag till och med en lapdance av honom. oväntat men damn vilken fin grillkväll.

meanwhile in sweden

tänkte att det kanske är dags att slänga in lite vardagsbilder också. igår var det nämligen så att vi hade halloweenfest en vecka för sent. måste påpeka att alla rockade. "inträde nekas utan utklädnad" var policyn och alla höll den. bevis;

festens värd var rosemary och hennes läskiga baby som hon och djäveln skaffat tillsammans.

wednesday befann sig på en död ko-matta lite mörk och morbid men snygg som alltid.

förrymd fånge känd som bellatrix lastrange närvarade en stund också i avbrutna kedjor och kaoshår.

i hörnet på soffan satt den coolaste munken ever. han bröt nämligen varenda klosterregel i boken.

städerskan olga från polen höll sig sysselsatt med att skära ost. ska man ha greencard så ska man.

en badboll eller beach boy eller vad han nu skulle vara kom instudsande till festen också.

pretty woman Vivian Ward lyste med sin närvaro och captain my captain också för den delen.

det satts mest på golvet och soffor och fåtöljer och ihärdiga konversationer kastades runt hela rummet samtidigt som gammal, svensk folkmusik spelades i bakgrunden. fina grejer.

en massa god mat, några glas vin, en himla massa dansande, ännu mer skriksjungande och glädjen över att ha spenderat en av de finaste kvällarna i mitt liv med de bästa människorna så rullades det hemåt och mot sängen direkt.

we went for a hike and ended up lost

ut i skogen igen. kände mig som värsta friluftsmänniskan när jag var i australien. men det är så annorlunda jämfört med svensk skog. och mycket vackrare om jag får säga det själv. jae tog mig till belair national park;

vandring på 7 kilometer påbörjades. det väntades vattenfall, backar, tunnlar och djurliv.

började med småbäckar här och där. det var så lugnt och stillsamt.

fick till och med syn på några sköldpaddor som simmade och hade sig i vattnet.

fortsatte vidare i all grönska och jag stannade var femte sekund för att dokumentera allt.

vi kom fram till en tunnel som må se väldigt bred och lagom i höjd på bild men ju längre in man kom, ju mer fick man huka sig. till och med shortass jag fick ducka. det säger rätt mycket tycker jag.

vi kom ut ur tunneln in i grönskan och uppförsbackar väntade. jae ville vila medan jag hade alldeles för mycket spring i benen och sprang upp för en liten backe för att fota honom.

ungefär precis ovanför mig fick vi syn på en vildkoala med en liten unge. hon poserade. 

till slut kom vi fram till vattenfallet vi väntat på. satte oss på en liten picknik som var så god att jag glömde bort kameran för en stund. njöt för mycket av maten, utsikten och sällskapet.

7 kilometers vandring som blev till 14 på grund av felaktiga kartor och dåliga orienterare kom vi äntligen tillbaka till bilen. ett sms till min kusin skickades iväg där det stod "WE'RE ALIVE. WE MADE IT OUT. WE'RE ON OUR WAY". och det var ytterligare en fantastisk dag in the land down under.

just take me somewhere nice

men det var inte bara släkt jag träffade. jag träffade även en man vid namn jae som jag blev förälskad i. han tyckte det var dags att jag såg adelaide alla fina sidor;

jag tyckte förstås att han var allra finast och hade nöjt mig med att titta på honom hela dagarna men det var kul att få se vad adelaide hade att erbjuda också såklart.

han tog mig förbi en massa ställen med knepiga namn. såsom myponga.

som ledde till old noarlungas och deras finaste kyrkogård med en enda mäktig byggnad.

och en mäktig ängelstaty någonstans där i mitten. gammal kyrkogård var det också.

och en mäktig utsikt. hade inte haft något emot att ligga död där några århundranden.

vidare mot mclaren vale och en stock där folk hade ristat in saker. såsom indianer, tror jag?

men även en drake i ena ändan. rätt häftigt tycker jag.

just när man trodde man sett allt. på sellicks beach, en av alla tusen stränder i adelaide och australien överhuvudtaget, så cyklade en snubbe i havet samtidigt som han fiskade.

willunga township var nästa stopp. här var alltså en gammal by från typ 1800-talet.

det här trädet fick mig att bli lite nervös dock. för det ser ut som ett missbildat rådjursskelett. och once you see it it can not be unseen. såg det inte först men nu kan jag inte sluta se det.

vi avslutade dagen uppe på willunga hill. träd, ängar, åkrar, havet och himlen i en enda fantastisk utsikt. kan säga att vi satt där uppe i några timmar jag och jae och bara pratade. någonting jag aldrig kommer glömma.