Herregud, jag glömmer ju bort att jag har denna bloggen, att jag äger en kamera, jag glömmer till och med bort att skriva överhuvudtaget längre. Varken poesi, blogginlägg eller dagbok har jag skrivit. Dem enda orden jag skriver nu för tiden är anteckningar från lektioner i skolan och formulerar assmarta meningar till hemtentor. Det är tragiskt egentligen. Jag bytte ut mitt kreativa liv mot ett liv fyllt av enbart studier. Det var inte vad jag ville. Visst, jag vill plugga och utbilda mig men inte på bekostnaden av all min kreatvitet.

 

 

Frågan blir ju då: Hur hittar man tillbaka? 

Någonstans där bland alla ord måste det finns poetiska sammansättningar. Någonstans där bland alla fina stunder måste jag ställa mig upp och försöka fånga den i en kameralens för att sedan hoppa in i gemenskapen igen. Så måste det bli. Det bara måste. För annars vet jag inte vem jag själv är. Vem är jag utan allt det där? En avskalad person jag inte varken känner igen eller trivs med. 

Jag trodde jag visste vad jag höll på med. Det verkar vara så enkelt för alla andra. Smärtfritt. Spännande. Simpelt. För mig är det inget av dem tre sakerna. Jag gav bort mitt hjärta en gång till en pojke. I 2 år fick jag kalla den pojken för min innan han lämnade mig på grund av den jag är. Jag dög inte längre. Jag var inte vacker nog. Jag var inte glad nog. Jag var inte tillräckligt mycket nog. Så han lämnade mig. Och där stod jag, med ett manglat, blödande hjärta och ett självförtroende som blivit påkörd av en ångvalt. Det är snart tre år sen. Sedan dess har jag bara gett bort bitar av mitt hjärta men alltid fått tillbaka dem i ännu mindre bitar. Till slut stängde jag av mitt hjärta helt. Jag la mitt fokus på andra saker. Försökte tvinga och skrämma bort människor som försökte komma för nära därför att det var enklast så. Att lämna någon innan dem lämnade mig. Så jag skulle slippa försöka klistra ihop delar av mig själv igen. Men hur lätt är det när en kommentar, sagt för tre år sedan från en person jag älskade mest på hela jorden, om att jag, som person, inte duger fortfarande ekar runt i hjärnan? Hur hanterar man något sådant? När människor runt omkring mig säger att jag duger visst, att jag är vacker, att jag är en så himla himla fin tjej. Hur ska jag kunna veta om dem talar sanning? Hur vet jag att dem inte tycker precis likadant? 

 

Och sen såg jag honom. Någonstans där mellan allt klister och tejp och bitar av metall och skruvar som jag har försökt hålla ihop mig själv med kände jag något igen. Och nu har jag sagt det till honom - att jag är intresserad av att lära känna honom därför att jag tror att jag börjar tycka om honom. Och vet ni vad? Han sa ingenting. Han sa ingenting och rösten i mitt huvud sa allt. 

 

"Varför skulle han vilja ha dig? Det finns så många andra bättre. Du är ju ingenting. Du är ju inte fin. Du duger ju inte. Du är ju inte OK." 

 

Det är precis av den här anledningen jag inte öppnar mig längre. Så nu är jag stängd. 

 

 

att få ventilera tankar har jag varit väldigt dålig med överlag. jag har inte öppnat min dagbok på ungefär en månad, de enda dokumenten i word som jag har haft uppe har haft med skolarbete att göra och dem enda orden jag kan tänka på är hälsobegrepp angående hälsopromotion och allt vad det innebär. ibland undrar jag vad jag håller på med. hinner knappt andas mellan varven. återkommer. när andetagen kommer ikapp mig.

inslussningen fortsatte i form av en glassfest för alla hälsovetare;


det bjöds på mycket glass, precis som väntat. det kändes som att vara på barnkalas igen. 

när glassen var uppäten så kom alkoholen fram. så ett mindre barn-vänligt barnkalas helt plötsligt.

dags för lekar! tipset var att ta någon ur laget som var bra på att kyssas. 

sen skulle någon modig utföra "name that food" testet. linnea var tydligen taggad.

när lekarna var klara och mitt lag vann så var det dags att raka av håret på en av våra phaddrar då han förlorat ett vad. noll millimeter alltså. 

vi gick in igen och det började pratas om dricklekar. kicki och hannah kände sig skepiska.

det visade sig att vi hade några beerpong-mästare i lokalen. så det började hällas upp.

alla ville vara utmanare men julia var nog mest taggad. 

linnea, ellika och martina kände sig dock nöjda vid att stå på sidan och titta på. 

det togs tusen gruppbilder med en massa leenden och skratt och positiv energi. 

efter några omgångar beerpong och mästarna fortfarande obesegrade så försökte julia fortfarande vinna. 

här är dem i egna högpersoner. som sista utmaning körde dem snäpet bättre än vanlig beerpong. BLIND BEERPONG såklart! vi promenerade bort till kåren till och dansade, utförde olika utmaningar, kramades, dansade tryckare och hade så himla himla roligt. idag är det inte lika roligt men det var värt det. för ingen är hetare än en hälsovetare.

ja, jag har ju då flyttat till trollhättan för att plugga hälsovetare med inriktning hälsopromotion. och i och med att man är minst på skolan så deltar man i nollningen, eller inslussningen som det kallas här i trollhättan. idag började det for real med en rejäl femkamp;

av ungefär 40 personer i vår klass så var det 9 stycken som bestämde sig för att dyka upp. mindre lagandligt men vi var glada ändå! 

solen lyste trots att vi är inne i september och linnea och mirja var pepp pepp!

våra phaddrar tog med oss till vår första grenen, som var att bygga en mänslig pyramid. 

sen skulle vi hålla den i 10 sekunder. minst sagt krånligt men det gick! 

vidare till dragkampen som inte alls gick bra då vi tjejer mötte killar. men vi kämpade på.

vi drog och drog och drog men fötterna bara gled på det blöta gräset och vi rycktes iväg gång på gång. brännskador i händerna och längs armarna och överallt ungefär. men vi hade kul. utöver detta var grenarna att spränga en ballong mellan två kroppar i olika sexställningar, kasta ägg till varandra och klädsträcket där alla tog av sig till bara underkläderna mer eller mindre. vi förlorade rätt mycket men vi hade skön stämning ändå. bättre kämpat till nästa gren. 

för en vecka sedan packade jag ihop alla mina saker i både mitt rum hos mamma och hos pappa för att lägga ner allting i lådor och flytta till trollhättan. 

 

hämtade upp nycklarna och begav oss till min nya bostad som var väldigt tom men väldigt stor.

soffa, säng, köksbord, bokhylla och låda efter låda bars in och helt plötsligt kändes det inte lika stort längre. kaos med 5 olika människor som ska göra samma sak helst samtidigt. 

hela dagen ägnades sedan åt att införskaffa mat och sådant som fattades. dagen efter gav jag mig ut för att utforska då jag aldrig varit i trollhättan förr. hittade "the wall of fame-gatan" tydligen. 

och lite fint gatuklotter. 

solen fortsatte att lysa även på tredje dagen och nu hade jag fått min cykel så tog den och satte mig nere vid vattnet med en bra bok. 3 timmar senare åkte jag hem igen.

men under dem tre timmarna hann småfåglar och till och med en anka göra min sällskap.

har även kommit på att den lilla vrån jag har vid min franska balkong är ett alldeles utmärkt ställe att sitta på en kudde, i solen, och dricka kaffe och läsa en bok. och det är ungefär det, plus träna, som jag har gjort. skolan börjar på måndag och imorgon får jag finbesök!

lördagen i köpenhamn fortsatte;


på ströget fanns en legoaffär som var riktigt häftigt. den hade titthål där det befann sig lite möss, fötter, fiskar, mascherande engelska vakter och lite annat gott och blandat. 

benen fortsatte bära oss vidare till nyhavn där solen värmde på och det blev matdags. 

vi passerade en massa vackra husfasader i olika färger med mycket fönster och en massa båtar. 

till slut vi hittade ett litet café där det fanns plats och då var det nachodags! syndigt gott var det.

på med ryggsäckarna igen för att gå och sätta oss jämte vattnet istället. 

jag somnade till lite på kanten och när jag vaknade upp igen så hade det dykt upp en båthund. tänkte på båtsman i lillasaltkråkan. den där stora burriga hunden ni vet?

 

slog vad med göran om att det skulle ta mindre än 10 minuter att gå till lilla sjöjungfrun. jag vann då det tog 25 minuter ungefär. för att titta på en staty. 

gick en annan väg tillbaka och såg ännu mera statyer. denna gången i form av en tjur. 

det blev totalt 27 500 steg - vilket är likamed 13 kilometer - vilket är likamed aj i fötterna. men vi stötte på en rastahund alldeles utanför hotellet och då kändes det blir bättre trots att fötterna var eld och lågor. 

med en stor frukostbufé i magen var det dags att ta på sig stegräknaren och ge sig ut på stan för att utforska; 


godmorgon köpenhamn. med lagom värme och halvöde gator gick vi längs ett stängt ströget. 

kom fram till en kanal, tittade ner i vattnet och höll på skita ner mig. ett konstverk vid namn "the merman with 7 sons" låg nämligen under vattnet och var riktigt verklighetstrogen. ångesten bara för att ta denna bilden var stor. har nämligen fobi för sånt.

vi hade förstås en första destination vi skulle nå. passerade fina byggnader och fasader på vägen.

för målet var; christiania! no laws, no rules, no nothing. bara leva precis som man själv vill. 

det första vi såg när vi kommer in var denna fantastiska cykel. vågade knappt fota den alltså.

det var graffiti och klotter och klistermärken och ord överallt, vart man än vände sig.

fick fota hit men sen var kameran tvungen att packas ner när vi gick in i "the green light district". det var hur sjukt som helst att dem stod på gatorna med öppna portföljerna fulla med gräs.

efter att ha utforskat färdigt så backtrackade vi och bestämde oss för att klättra upp i ett kyrktorn.

det var en sinnessjuk utsikt. men lite läskigt att vara några hundra meter upp i luften med bara ett trappräcke som avgränsare. 

det var 760 trappsteg sammanlagt för övrigt så benen skakade rätt härligt när man kom ner igen.

hittade min prins inne i disneyaffären på ströget. har alltid varit lite småkär i the beast sen jag var pytteliten. och dagen var inte slut än - det fortsätter i nästa inlägg!

blev frågad av mamma om jag ville följa med familjen till köpenhamn och nu innan jag ska bli student i början av september så tänkte jag at varför inte, nu när tillfälle till resa erbjuds;


så jag och göran tog tåget tillsammans ner till helsingborg med ett stopp i varberg först.

vandrade omkring och tog en fika på ett mysigt café vid fästningen innan nästa tåg kom.

framme i helsingborg trampade vi omkring 2 timmar planlöst medan vi inväntade resten av familjen.

det fanns en massa tid för lek och bus. bland annat låtsasköra en rosa bil. 

fanns gott om gamla byggnader dessutom. denna var exempelvis byggd 1906.

gick till helsingsborgsslott också. hann kolla utsikten lite innan det var dags att möta upp med familjen vid färjan.  

hoppade in i bilen och tog båten i 20 minuter över till danmark. det blåste extremt mycket på däck.

kom till köpenhamn, checkade in i hotellet och kollade till utsikten det första jag gjorde. det var lite knarkkvarter varning på en bakgata men that's köpenhamn är så det var bara att rycka på axlarna.

på kvällen åt vi indiskt. jag valde kyckling och fick en chilisås att doppa i. lärde mig en brutal läxa när min mun började brinna, ögonen tårades och jag trodde jag skulle brännas inifrån-och-ut att när en indier erbjuder chili så innebär det chili som är växt in the deepest, darkest, hottest fires in hell. sen var det hem och dricka litervis med vatten och sova. 

göteborg arrangerade en såkallad fitnessdag och då passade jag och min fitnessfriend johanna på att åka in och bli lite inspirerade, vilket vi minst sagt blev;

vi kom lite för tidigt med en timme eller så, så vi satt utanför och inväntade.

höjdpunkten på dagen sattes dock redan första timmen! vi träffade nämligen en av mina förebilder - hyper ur gladiatorerna(!!!!!) var tvungen att vara fangirl och fråga om jag fick ta en bild. 

dem hade en military fitness hinderbana uppe. vågade mig tyvärr inte på den. 

men det var några som antog utmaningen! dem svingade sig över saker och bar däck.

lite bicepscurl utövades ocksp i fitnessfive tävlingen som pågick lite här och där under hela dagen.

även armbrytartävlingar pågick. sjukt intressant faktiskt. även om det gick lite för fort för mina ögon ibland.

provade på någonting som hette primal move. fick lära oss att sitta, rulla runt och till slut resa oss upp som små bebisar gör. skrattade så mycket att jag fick ont i magen men det var kul med en annan form av "träning". blev helt mjuk i kroppen. och sen tog vi bussen hemåt igen. 

sista dagen på kreta tråkigt nog och snart skulle vi tillbaka till en grå tristess vardag. det sågs inte fram emot men vi passade på att njuta av morgonsolen och värmen iallafall;

 

det första jag gjorde när jag vaknade var att gå ut på balkongen. varje morgon.

måste bara påpeka att balkongfrukost med havregrynsgröt, färsk frukt och kaffe i solen måste ju vara en av de finare stunderna i livet? när jag flyttar till australien ska detta bli min morgonritual.

solkysst hud, solblekt hår, fräknar på näsan, bara ben, aldrig frysa. livet när det är som bäst alltså.

sprang omkring för att dokumentera vårt lilla sockerbitshotell då jag glömt detta under veckan. 

sen kom bussen och för att ta oss till flygplatsen igen. kändes mycket jobbigare än jag trodde. 

väl på planet var det att försöka få lite sömn i brist på annat att göra. men lyckades ta en snabb bild på min lillasyster innan jag somnade till. och det var vår superfina familjeresa till kreta!

morgonen började bra då mamma gav mig en spark i rumpan och jag gick äntligen ut på den löprundan jag pratat om att jag skulle göra varje dag. 7 kilometer i 30 grader tyckte jag inte var illa.

min belöning var att hoppa i poolen. mormor tyckte däremot att det var för varmt att ligga i solen.  

det tyckte varken jag, tommy, helena eller mamma så vi låg på solstolar och njöt.

mittemot vårat hotell låg ett sånt där fiskspa som vi gått och spanat in nästan varje dag. till slut hade vi samlat tillräckligt mycket mod och gick in dit för att låta fiskarna äta på våra fötter.

först kittlades det, sedan vibrerade det nästan och till slut var det nästan bara skönt. 

när fötterna var renade från all död hud så fick man en fotmassage på köpet. gud. vad. skönt.

gick till en annan havsrestaurang för att ta vara på havets då vi skulle hem dagen efter. tråkigt men fint var det iallafall.

åt en fräsch ceasersallad och vitlöksbröd till. gott! ungefär här stramade huden efter mycket sol på kort tid. men det var det helt klart värt. jag saknar värmen mer och mer. visserligen kan det bli jobbigt med för mycket men ge mig hellre 40 plusgrader istället för minsta minusgrad.

tillbaka in i skolbänken. nejdå, men en historialektion i grekisk mytologi väntade nästa dag;


med destination knossos förstås! jag tyckte det skulle bli hemskt intressant då jag gillar mytologi. 

stannade till i en liten by för en kissepaus och för att gå på ett museum. det var en trevlig rysk/dansk kille som började prata med mig och vi kom rätt bra överens. 

i museumet fick vi se lite ben, lite verktyg och så vidare. tyvärr var fotografering förbjuden.

men några bilder lyckades jag ta ändå. dem dyrkade dessutom tjuren och använde tjurhorn till allt.

tillbaka på bussen och mot knossos. 40 grader värme ungefär och svetten bara rann. 

vår guide tog oss till skuggan, berättade lite om vad vi skulle se framför oss och sedan lät oss bestämma hur länge vi orkar stå i solen för att titta på saker och ting. 

gamla pelare stod kvar med färg på och allt. med hjälp av lite restaurering och så dock. 

här var drottningens sovrum. mycket fina mönster och målningar måste jag erkänna. 

mycket vackra krukor stod i alla gångar och vissa var fullständigt enorma. sedan spenderade jag resten av tiden till att prata halvkass engelska med rysken/dansken. 

på väg tillbaka stannade för ytterligae en kissepaus men även en fruktstund också! i den värmen kändes det minst sagt uppiggande och fräscht med lite frukt. nom nom nom. en bra dag som tömde mig rätt mycket på energi. but it was worth it. somnade direkt igen för att ta tag i en ny morgondag. 

beställde en busstur till elafonisi för att utforska lite och komma till lite nya stränder och badställen. var förväntansfull och vaknade redan klockan 6;

standardfrukosten med gröt, lite frukt, lite bröd, lite ost, skinka, torkade trandbär och sådär.

bussen hämtade oss klockan 8 och iväg åkte vi på jättekringelikrokiga vägar med fin utsikt.

stannade till vid en liten by där vi blev bjudna på en fetaost paj med honung. sjukt god var den. 

dem hade både citron- och apelsinträd som växte här och där som dem gör färska juicer på. 

3 timmar tog det och sedan var vi framme som tur var. mormor var redo!

det var rena rama paradiset. verkligen turkost vatten, vit strand, stenaröar överallt. vackert.

ni ser ju. moln som låg över bergen. olika blått här och där i havet. och varmt vatten var det också!

och sen lite smårosa sand precis vid vattenkanten tack vare småsmå koraller. solade och badade resten av timmarna vi hade där.

packade ihop, hoppade på bussen igen och började åka samma väg hem igen. men denna gången stannade vi till vid agia sophias droppstensgrotta. 200 trappsteg upp och vi möttes av detta.

tycker sånahär grottor är fruktansvärt häftiga. den var ju inte jättestor men tyckte den var lagom.

allt som allt så var det a day well spent. var nöjd och belåten och gick och la mig så fort jag kom hem. solen sliter verkligen på kroppen alltså. 

hoppade tillbaka in i bikinin och återgick till det lugna livet på kreta;


på väg ner till stranden så stötte vi på en törstig kissekatt som drack ur en balja. 

klockan var bara 10 men det var redan alldeles för varmt för att ligga på stranden så det blev ett dopp direkt. kolla bara hur klart och fint vattnet var! däremot var det väldigt salt. 

mormor njöt också lite av havet. för kallt var det minsann inte. vi varvade sol och bad hela dagen. 

gick dock in när solen stod som högst och skrev lite vykort för att låta huden vila lite. 

satte oss sedan på balkongen lite när skuggan väl nåt dit. man måste ju passa på medan man kan. 

magen började kurra och då begav vi oss ut för att leta upp en restaurang för att stilla hungern. 

hittade ett underbart mysigt ställe nära havet att äta vid. försökte hamna i "the stress free zone". 

när vi hade ätit upp och väntat på att maten skulle smälta så blev vi bjudna på shots. även om både jag, mamma och mormor är numera nykterister så skålade vi ändå. för blir man bjuden så blir man!

traskade hem igen och satte mig i fönsterbläcket för att kolla på solnedgången innan det var dags att sova. äventyrsdag på schemat dagen efter.