fogdrunksea

magical moments

när livet känns sådär grått och tråkigt och trist så finns det småsaker som gör det lite lättare. till exempel;

när morgondimman lättar ungefär samtidigt som mitt larm ringer vid 04.35.

när man halvspringer ut ur lägenhetsdörren och nästan snubblar på en katt med puppydog ögon.

när man går förbi nästan-utslagna körbärsträd på väg till och från bussen varje morgon.

när man upptäcker en innerficka i jeansjackan där man kan gömma böcker om magiska världar i.

när magen kurrar och man (alldeles själv!) lyckas laga någonting som är så himla himla gott.

när man precis har lagt sig under täcket så kommer casper med sina morrhår och kittlar mig i ansiktet samtidigt som han lägger sig på mig för att sova. då, känns livet lite lättare.

moving in and moving on

dags för en liten update - har under hela aprilmånad flyttat in i min kompis lägenhet för att passa hennes katt medan hon är i afrika och klappar lejon. det här är ungefär vad jag har gjort under den tiden;


flyttade in 2 april och hade en katt som låg väntades på mig. han heter casper.

jag har ätit asgoda frukostar i form av gröt, flingor, bär, nötter, färska frukter - you name it, i ate it.

jag har poserat skamlöst i badrummet med min snygga jacka som jag äntligen kan använda. hurra!

jag har försökt gå ut och gå med casper när han är överaktiv men det gick inte sådär jättebra.

jag har gjort lite DIY projekt i form av att klippa sönder en tshirt till fransar. den blev riktigt frän.

jag har också lagat hur värda middagar som helst så som kycklingpaj, köttbullar i tomatsås, chiliburgare med wokgrönsaker och kotletter med sparris för att bara nämna några.

jag har lärt mig att sova i intervaller då katten finner det mest kul att busa precis vid läggdags.

och sist men inte minst så har jag egentligen aldrig varit ensam då casper alltid jamar glatt när jag kliver innanför dörren. emellan allt det där så har jag jobbat och varit på gymmet och fikat helt enkelt. förstår ibland inte hur folk hinner med men det är bara att hålla i hårt och köra på.

"you've probably been walking in the park for a few hours now"

and so the walk countined;

visserligen kom vi längre och längre upp och anade toppen någonstans. men vart - we don't know.

det rann en massa vattenfall och bäckar bland alla klippor och stenar. drack faktiskt från det och det var det renaste samt kallaste vattnet ever. så ytterligare en check på min lista. 

stenar bytes ut mot stentrappor istället. ungefär här började fötterna värka lite grann.

2 timmar in i vandringen och det behövdes fler andningspauser i den syrefattigare luften.

hamnade vid en fin utsiktsplats någonstans där uppe på den obefinntliga toppen.

dök upp lite broar i mitten av ingenstans uppe bland klipporna. precis som jag föreställt irland alltså.

en brant, lång, backe i neråtstigande lutning senare och vi var nästan framme vid målet. skogen såg som taget ut ur en barnbok.

med svettiga pannor och 3 och en halvtimmes klättrande klev vi in på en fin resturang och beställde mat. hamburgare och pommes; bra återhämtningsmat ansåg vi. och det var wicklow det. 1 mils vandring, vackra utsikter, nya upplevelser - säger bara, regret nothing!

"omg, all this is a park?"

vår sista dag i irland och vi tänkte att det är då man gör storslagna saker. lisa hade planerat något asgrymt åt oss. nämligen en resa till rathdrum, vidare med bil till glendalough och därifrån en vandring i wicklow national park - som är med i p.s i love you för övrigt; 

vår chafför var coolast någonsin. han hade bott överallt i världen men älskade dublin mest sa han.

köpte en karta och började vår vandring utan att veta vad som väntade. men glada var vi iallafall.

det bådade redan gott när varenda utsikt var grön och magisk precis så som irland ska vara. 

kom fram till den stora sjön och poserade lite. glada var vi fortfarande.

fortsatte gå, möttes av detta och trots att det blåste och var varmt och kallt samtidigt så, worth it.

kom fram till några ruiner i en gammal gruvarbetarsstad. blev småbusiga och lekte bland husen.

såg till och med några vilda bergsgetter! kan bocka av det från min lista nu (see what i did there?)

sedan började utmaningen. istället för raka fina vägar så var det klättra på stenar och vandra på stigar som gick zickzackzoom typ. så även om det ser ut som om vi inte kommit jättelångt upp så ska jag tala om för er att det var bannemig en accomplishment bara det. men stay tuned folks, några kilometer to go!

small villages possess large hearts

dags för dagsutflykt igen, denna gången med destination howth. solen tittade fram så lite sommarkläder åkte på - och solglasögonen såklart;

det blev tåg igen och lisa och sandra var så sommarfina i sina klänningar.

väl framme tittade vi till kartan men här hade frida, lisa och sandra minsann redan varit förra året.

promenerade ut på pir där jag och lisa visade vår lycka över vädret, irland, livet överhuvudtaget.

men huvudmålet var en liten minivandring runt halvön. så det var bara att börja.

en brant backe och några svängar och några stentrappsteg så var det här var utsikten än så länge.

på vägen mötte vi en irländsk män som skämtade mycket med oss och berättade en historia om klipporna och någoting om en näsa. minns inte riktigt nu men skön var han. fina blommor dessutom.

gick vidare, hamnade till slut vid målet och fick detta som belöning. hur vackert är det inte? 

vi satt och njöt en stund samt vilade lite. vi hade ju trots allt gjort oss förtjänta av det. 

alice hade med sitt zoomobjektiv och zoomade in på fyren. tänk och bo där ute ett tag alltså.

kom tillbaka till piren och åt från matsäcken vi tagit med. lisa åt vindruvor a lá grekiskgudinna style.

och så lite baguette med kyckling och sallad och så. inte helt fel vill jag säga. åkte tillbaka ganska snart efter vi ätit och hamnade visst på puben inatt igen.

There are two kinds of people in the world; irish and those who wish they were

under de få timmarna vi sov hann irland klä sig i helgrönt dagen till ära. för vet ni vad? den 17 mars är ingen vanlig dag - då är det ju st. paddy's day;

när vi kom ner till frukosten på morgonen hängde det flaggor och streamers och det satt människor med så mycket grönt på kroppen att man fick blinka några gånger för att vänja sig.

runt 10-tiden gick vi för att köa till den obligatoriska paraden. så här st. paddy's day snygga var vi.

paraden började och st. patrick himself dök upp för att highfiva folket. ganska ballt, men vänta bara.

det dök upp mer och mer coola grejer ju längre paraden höll på. metallfiskar on fire, män på mekaniska jättehästar, äckliga sjömonster och lite undervattensmänniskor to name a few.

även lite drakar, duckfaces med glasögon, en massa ögon och en luftballong - min favorit.

vi förvandlades till vänliga irländare och delade därför ut kramar till varandra.

människor på gatan poserade hejvilt i konstiga, gröna därkter. jag blev helt förälskad i stämningen.

sen, med värkande fötter, frusna händer men ändå ett glatt humör gick vi in på det närmsta matstället och köpte club sandwiches med muffins för att fylla hålet som kallades mage. gick tillbaka till vandrarhemmet och gjorde oss iordning för utgång och det var en fantastisk dag och kväll. st. paddy's ROCKADE!

the grass is much greener on the other side

det irländska vädret hann ifatt oss på fredagen då vi skulle åka iväg till en lite mindre by vid namn saggart. vi försökte vara glada ändå;

väntade på spårvagnen för första gången på hela resan. lite för långt att promenera dit nämligen.

byn var mindre än vi förväntat och det här var i princip det enda gröna som fanns. total besvikelse.

det fanns dock en lite mysig kyrka mitt i alltihopa, med ett fint tak, som vi gick in för att värma oss i.

åkte tillbaka till dublin och gick på national leprechaun museum. lite barnsligt men ändå kul tyckte jag. speciellt när man fick sitta på enormt stora möbler.

klev in i ett sagorum där det fanns "a pot of gold" som tillhörde en leprechaun. fick även lyssna på rätt hemska historier om troll, älvor och pysslingar.

blev sedan ombedda att måla en teckning innan vi fick gå. det ingick även ett klistermärke!

min teckning var väldigt fanatasilös - jag skyllde på regnet. men den fick ändå placeras i en guldram.

och efter en lång dag fylld med dåligt väder och småbesvikelser så behövdes det en tallrik friterad mat att frossa i. säger bara; gott var det!

growing old is mandatory, growing up is optional.

vaknade upp ett år äldre och i dublin dessutom, kunde inte bli bättre. dessutom var hela dagen samt natten hur fin som helst. kunde inte önskat mig en bättre 21-års dag;

till frukost överraskade tjejerna mig en en halloncheesecake och sjöng happy birthday. lyckan alltså.

självklart fick jag posera med den vackra skapelsen innan jag blåste ut ljusen och önskade mig något. fast vad önskar man sig när man redan har allt just i den stunden?

hur som helst; sightseeing nästa! började med christ church där helgons gravar och guldfåglar fanns.

gick raskt vidare till dublin castle, där lisa och sandra agerade vakter.

läste karta igen. denna gången fick alla vara med och bestämma vilken väg som såg snabbast ut.

kom fram till grafton street till slut där jag ville ha kaffe, nämnde min födelsedag för ägaren och fick en grattis muffin från en snäll irländsk tant som stod bakom oss i kön. only in ireland alltså.

satte oss i st. stephans park och myste lagom fint på det gröna gräster och i solen.

det var så vackert i parken. i mitten av mars. det är alltså sant att det är grönt året om i irland.

gick vidare till st. patricks church där vi satt på ytterligare en gräsmatta och njöt av solen.

hungern tog över och vi gick in på  mellangator för att hitta ett ställe vid namn eddie's rocket's.

det såg så typiskt 50-tals amerikansk diner ut att jag kände mig tvungen att äta där. de hade till och med små jukeboxar vid varje bås.

och som födelsedagsbarn unnade jag mig en oreomilkshake. den var så himmelsk god att jag höll på dö.