to find my way back

Herregud, jag glömmer ju bort att jag har denna bloggen, att jag äger en kamera, jag glömmer till och med bort att skriva överhuvudtaget längre. Varken poesi, blogginlägg eller dagbok har jag skrivit. Dem enda orden jag skriver nu för tiden är anteckningar från lektioner i skolan och formulerar assmarta meningar till hemtentor. Det är tragiskt egentligen. Jag bytte ut mitt kreativa liv mot ett liv fyllt av enbart studier. Det var inte vad jag ville. Visst, jag vill plugga och utbilda mig men inte på bekostnaden av all min kreatvitet.
 
 
Frågan blir ju då: Hur hittar man tillbaka? 
 

Någonstans där bland alla ord måste det finns poetiska sammansättningar. Någonstans där bland alla fina stunder måste jag ställa mig upp och försöka fånga den i en kameralens för att sedan hoppa in i gemenskapen igen. Så måste det bli. Det bara måste. För annars vet jag inte vem jag själv är. Vem är jag utan allt det där? En avskalad person jag inte varken känner igen eller trivs med. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0