not everybody who is lost wants to be found

tänkte förklara anledningen till min frånvaro härifrån bloggen. jag vet inte hur många som bryr sig egentligen och det kanske blir personligt men det får ni vackert stå ut med. det är såhär att jag försöker fylla min tid med att jobba och gymma och annat roligt för att hålla tankarna och känslan av att det här är inte hemma för mig längre. jag vet vart jag vill vara i världen. visserligen vill jag resa igenom europa först och förhoppningsvis kommer en tågluff att ske snart, varesig det är själv eller i sällskap, jag bryr mig egentligen inte så himla mycket. har äntligen blivit helt okej med mitt eget sällskap. självklart är det lättare vid vissa stunder än andra men på det hela så är det mest okej. men efter det så är jag klar med denna delen av världen. då har jag gjort mitt här. då ska äntligen, efter 10 år and counting, få åka hem igen. tillbaka till mitt eget land. australien. jag ser det framför mig. ett litet kollektiv som första bostad. förhoppningsvis med en massa glada, inspirerande människor som får mig att förstå att det är såhär folk ska vara mot varandra. där jag kan le och skratta och vara mig själv utan att skämmas eller utan att behöva tänka på att följa någon jantelag. att få vara den riktiga erika som jag innerst inne vet att jag är men alltid hindrar från att komma fram. föreställ er;
 
man sitter på kvällen, i värmen, iklädd shorts, ett linne och ett leende utomhus med god mat, god stämning, goda människor. man pratar helt hysteriskt, skriker för att överrösta varandra men ändå lyckas alla höra vad den andra har att säga, viftar frenektiskt med händerna och använder ordet "mate" nästan för frekvent för att det ska vara tillåtet. skratt på skratt på skratt och sedan lite skratt till. känslan av att höra hemma för första gången på länge. bara det egentligen. och värmen. och naturen. och djuren. till och med spindlarna, trots att jag hatar spindlar så innerligt. hela jävla atmosfären. jag måste andas lite kvav australien luft och få känna en australien sol mot min kropp. för där och då är jag hel igen. på riktigt. 
 
så nu vet ni varför. jag vaknar varje morgon besviken i min egen ensamhet. det finns ingen skrattande, skitjobbig, antagligen skäggig, austalenare som skriker "good morning there mate, beautiful day today again mate, lets go for a morning jog mate" och tvingar upp mig ur sängen för att jogga på stranden. det finns bara ytterligare en dag i sverige bland gråa moln och tomma ansikten. så jag fyller mina dagar med jobb och gym och allt annat tänkbart som kan försökas ersätta min egentliga dröm men egentligen känns det bara grått. 

Kommentarer
Postat av: Haidi

hej, känner igen mig så väl i det du skriver. man vill bara bort, röra på sig, utvecklas och bli den man egentligen är. ååh, vill skriva med dig så gärna. :)

2012-07-10 @ 15:14:33
URL: http://joyandhappiness.blogg.se
Postat av: Mio

Erika, följ dina drömmar, åk till Australien!! Jag kommer sakna dej (jag saknar dej nu med och har så dåligt samvete för att jag inte träffar dej oftare, men jag har det så jävla jobbigt nu) men det viktigaste är att du är lycklig och jag kan ju faktiskt komma och hälsa på någon gång!!! <3

2012-07-23 @ 15:13:47
URL: http://ointaglig.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0